Upptäckte en bild på pixbox och då slog det mig; Sommaren går verkligen fort, och då menar jag verkligen för fort. Har knappt hunnit uppfatta att sommaren riktigt börjat och poffff så är sommaren snart över, ännu en gång. 
Man blir så jävla less, eller jag vet hur jag ska förklara det. Jag får en känsla av besvikenhet, en hopplös känsla som kryper i kroppen. Har räknat ut hur länge det är kvar tills helvetet börjar och är exakt 29 dagar kvar tills vi sitter där, less och trött. Då läraren hälsar oss välkommna tillbaka efter ett långt och härligt sommarlov. Och till ära får vi, i vanlig ordning, berätta vad vi gjort för kul under dessa veckor. Blöö. Just nu vill jag inte att den dagen ska komma, finnas, den kan bara försvinna, putts veck. Jag vill inte att skolan ska börja igen, jag vill inte. 

Då man går och lägger sig klockan 22 för att kanske vara en gnutta possitivt dagen därpå, men framför allt få lite kraft och motivation till att orka upp och ta sig den långa vägen till busstationen och skolan. Finns mycket som jag skulle vilja slippa, alla dom satans gångerna man åker buss fram och tillbaka som någon zombie. Då det är mörkt när man far till skolan och lika mörkt när man kommer hem, och det är lika med trött hela dagen. Men det är inte bara mörkret som gör det svårt att orka med i skolan utan den största sabotören är furuhedsskolans mat. Jag behöver väl inte förklara varför?!
Då man sitter och inväntar nästa lektion, ingenting händer, ingenting att göra och tiden går sakta sakta, tick tack, tick tack. Nästa sekund sitter vi vid skolbänken och försöker lyssna på en och samma lärares babbel i ca 90 minuter men samtidigt fattar man inte ett smack. Då man kommer hem och inser hur mycket skrivuppgifter man har att göra och det till nästa tisdag, stressa stressa. Det är då den hopplösa känslan kommer och man vill bara grina, helst försvinna, bara försöka slippa det eviga mörkret som kommer hålla i sig flera månader framåt. Men så kommer dom små underbara loven och det hjälper, man blir glad glad glad. Men som vanligt låter det poffff och så är det över och man är tillbaka på ruta ett igen..

Har massa dåliga saker att rabla upp, men vafan det ska jag inte. För då blir jag deprimerad redan nu och det vill jag inte. Har ju ändå kvar någon vecka av sommarlovet och jag ska njuta fullt ut. Men vill bara tillägga en bra sak med skolan och det är att min klass och vännerna som finns på skolan. Men till klassen, Mp:orna äger, är bäst, underbar. Ibland undrar jag hur tur kan jag egentligen haft som råka hamna där. Tack för att ni gör det lättare!

Nä nu ska jag sluta, blev för långt.