Vaknar upp och solen skiner. Det här kommer bli en bra dag. Men ack så fel man kan ha. Jag har fan alltid fel! Det börjar med att jag går ner på körskolan, är laddan till tusen och nervös som en sjöko. Går in och då kommer chocken, jag är tvungen att boka halkbanan. Redan? Vi bokar skiten och sedan ger vi oss ut för att träna på ett manövreringsprov. Vi anländer till platsen där konorna ska stå, som dom inte gjorde. Det blev ingen körlektion. Kul liv, not.
Jag som var så laddad.

Sen kommer man in på skolan, slår igång datorn och tar samtidigt upp mobilen. Ett nytt meddelande från Annus där det står något i form av att hon fått magsjuka. Paniken slår mig. Håller på att tappa skallen. Yeees, goood, i like it. Fan, jag vill dö nu och inte sen. Så nu har jag gått igenom hur många minuter jag varit i hennes närhet under gårdagen och om jag varit lite för nägången med henne. Inte så jätte mycket om man tänker efter, vilket gjorde mig glad. För ett tag i alla fall. Men min smarta hjärna kan inte släppa magsjukan och kommer såklart ihåg att jag smakat en pytteliten bit av hennes chokladboll. En chokladboll som hon haft i sin kära lilla käft....... FAN-

Efter detta inferno är det dags för utvecklingssamtal. Men en klump i magen knallar jag in till kära Sanna P. Sätter mig ner och hon sätter igång. G, G, G, G, IG, IG, G, G, G, IG. Jag hörde lixom inte riktigt vad hon sa eftersom jag mest försökte tänka på annat och hålla inne mina blanka tårar. 

Nu grinar jag.. Jag är så sämst.

Nu ska jag gräva ner mig eller nå och invänta magsjukan. Just nu bryr jag mig inte längre.