Jag vet inte varför, men jag är tvungen att skriva.
Jag har säkert varit dum mot dig. Jag har säkert varit arg mot dig, säkert massor av gånger. Jag har säkert varit "det mesta" mot dig. Dum, trög, puckad, knäpp, ful, elak, otrevlig, opersonlig, självisk, nonchalant och ja, det finns säkert massvis med ord jag säkert kan skriva upp. Visst, jag kan ha fel angående detta. Men det är så här jag känner. Och om det har varit så. så är det verkligen inte varit med meningen. För så vill jag verkligen inte att det ska ha varit, jag vill att det ska vara tvärt om. Jag vill inte framstå som en dum och självisk person. Äh, fasiken vad jag är dålig på sånt här. Ber om ursäkt även för det här.

Det jag ville komma fram till är att jag vill be om ursäkt, Marie. Jag har varit så.. självisk. Förlåt.Och en sak till, jag ber om ursäkt om jag babblat på om mina problem så att dina kanske inte riktigt fått komma fram. Men oavsett så har du lyssnat, du har lyssnat på mig när det har varit som jobbigast. Du har lyssnat om det så varit dom minsta, pytte småa problemen till dom mest vädelösa problem. Och det betyder så fruktansvärt, jävla, jätte, enormt mycket. 
Det är till dig jag kan berätta allt och sedan vet att det stannat kvar..
Du är bäst helt enkelt. Tack för att du finns.
Nu ska jag sluta, för det spårar snart ur.
Men till det viktigaste:      Love you sweetie!