Igår skulle jag så stort prova på Step 1. Jag var peppad och det skulle tydligen vara så kul hit och dit bla bla bla. Lätt skulle det också vara. Det var ju nybörjar step. Kyss mig någonstans. Det sög, på riktigt.  

Jag tog fram min bräda och väntade ett litet tag. Sedan var det igång. Upp med armarna, ner med armarna, vänster fot upp på bränad, lyft på knä, salsa, quick step bla bla bla och så vidare. Allt gick så satans snabbt och man hängde inte med. Jag kunde fan inte ens grundsteget efter 10 minuters nötande. Jag stog där som ett jävla fån och kände mig både generad, fet och äcklig. Det var som att hela salen stog och rå flinade åt mig. Jag blev snuskigt förbannad och var en millimeter sekund ifrån att börja grina.

Jag gav upp, jag orkade inte med skiten! Efter endast 14 minuter av step-passet plocka jag med mig tröjan och vattenflaskan, lämnade rummet och gick till spinningsalen. Nu har jag lärt mig: ALDRIG MER STEP!

Tacka vet´ja spinning! Hallelujah!