Trots att jag känner mig seg som en pinne och lat som en elefant så ger jag mig ändå ut på min "dagliga" morgonpromenad. Jag kan inte låta latmasken ta över igen (fasten jag helst skulle vilja det), jag ska ju nå mitt mål och därför kan man inte gå runt och vara lat! Punkt slut. Plopp in med hörlurarna och nu går jag. Håll tummarna att jag inte halkar ihjäl mig?

5 dagar kvar nu och jag börjar bli riktigt nervös! :)