- Snart är det dags att vända blad och påbörja ett nytt kapitel.
Oerhört skönt, äntligen, snart, men samtidigt så läskigt, vill inte, låt tiden få stanna ett tag - känslorna är många och man är liksom kluven. 3,5 år av plugg är snart över, på riktigt. Det är bara någon månad kvar nu innan det är dags att lägga pluggtiden bakom sig och börja sitt verkliga liv. Med jobb, vardag och allt som hör den till. Jag längtar, men samtidigt inte. Snart kommer den här tiden som vi är i nu vara en tid man kommer att tänka tillbaka på, en tid man kommer sitta och le åt. En tid man kommer sakna. Att sakna oerhört mycket!
Här är en snutt ur ett blogginlägg som jag skrev 2010-09-01:
"Jajemen, jag har börjat studera på univeritet. Förskollärare. Och vi är nu inne på våran första vecka med "riktig" skola. Före denna har vi haft Nolle-p där jag lärt känna en massa nya, underbara människor. Så nu sitter jag där igen, där jag aldrig skulle sitta igen (trodde jag), nämligen skolbänken. Men det känns faktiskt riktigt bra. Lite seg i skallen så här till en början, men det tar ett tag innan den vaknat upp från koman. Det blir nog bra det här, tillslut!"
Och oj vad jag hade rätt redan då: för det blev bra! Mycket bra. Och att dessa underbara människor, som jag redan tyckte då, första veckan av utbildningen, fortfarande är underbara och om inte mer underbara. Jag kunde aldrig tro att jag skulle träffa vänner för livet då jag sökte till utbildningen. Men ack så fel jag hade, för det har jag! 3,5 år har snart gått och när jag sitter och går igenom alla dessa foton på oss så påminns jag om hur bra jag haft det tillsammans med er, trots motgångar och sorg så har vi haft varandra. Nära. Oavsett. Vi har verkligen haft roligt och jag inser att jag egentligen borde ha magrutor av allt vi fått skratta!!
Jag vet att den här tiden snart kommer att ta slut och att det då är dags för oss att hitta nya utmaningar och äventyr. På andra håll. Bland annat Martina som kommer flytta hem till Jönköping. Som ligger 125 mil bort från Luleå. Det är en väldigt lång väg om man bara vill ses sådär mitt i veckan som man ofta gör nu. Det är därför mina känslorna är blandade gällande att skolan snart kommer vara över. Borta. Det känns som om vi kommer att skiljas åt på något vis och jag vill inte det. Usch, det vrider sig i magen av tanken.
Nä, det här är inget avslut, utan en början. En början på något nytt. Tillsammans.
Ville bara säga att jag älskar er! Tack för att ni är ni.