Jag har aldrig varit med om någon liknande situation.. Aldrig någonsin. Det är nästan så att man bryter ihop. Jag hoppas att alla ska få slippa det här. Och jag vill själv slippa det. Just nu önskar jag att jag skulle ha valt andra vägar. Tagit vägen jag alltid velat gå. Tyvärr gjorde jag fel och jag vet, man ska inte vara efter klok. Men just nu är det väldigt svårt. Är bara sitta och hoppas på det bästa och sedan se vad tiden gör med detta. Jag hoppas på det bästa, mer än allt annat. För jag vill inget annat. 

Kan itne förklara det här på något sätt alls. Det är patetiskt, sjukt. Jag vet inte. Det här sa bara inte få finnas.