emmaolofsson

 Jag vill inte, jag tycker inte om den och jag vill få bort den. Jag vill inte ha den här hårfärgen. Ångrar mig nå så grymt att jag färgade mörkt. Usch. Hur kan man göra det ljust igen? Hjälp mig någon, snälla.

Under tiden vi åt mellis kom lilla Viktor med dagens, jag höll på att bryta ihop :)

V - Har han farit hem?
J - Vilken han?
V - Måååjnika...
J - Men det är ju en hon, inte en han!
V - hihi, ja, och hon har ingen snopp för hon har faktiskt tappat den.
J - Ehm.. okej, (håller sig för skratt)

Dom små liven är så söta, ibland!

Eller?
Är det samma sak kanske?

Jag har fobier, och på tal om fobier kommer basillskräcken in. Är väl samma sak allt det där. Jag är verkligen fånig när det gäller detta och jag menar det. Tror det bara blir värre och värre för varje år. Ska det inte bli bättre? Ibland känns det som att jag måste söka hjälp. Mina vänner och familj vet nog hur jag är när jag fått något uti allt sånt där upp i skallen.. Då börja man tänka, är hon helt knäpp? 
Kom just och tänka på när vi var på folkhögs. Då jag, under en lektion, satt och irritera mig över någon som hade fastnat mellan tänderna. Satt samtidigt i en annan värld och omedvetet råkade jag stoppa in fingret i munnen, i ett försök att få bort biten. Nuddade tungan och fick en löjlig panik. Så jag sprang på toa och börja spotta för allt jag var värd. Normalt, jag vet att ni tycker det, men jag har inte kommit till det värsta riktigt än. Efter att jag kände mig klar med allt spottandet sprang jag till ett klassrum där mp2 var. Jag hade kommit på en plan, en bra plan. Jag gick fram till Marie och berätta om den hemskaste händelsen. Såklart kollade hon på mig som att; är du verkligen helt slut i huvudet. Fast jag undrar mest vad hon tänkte när denna fråga hoppade ur min mun; Ehm Marie, kan inte du också slicka på ditt pekfinger? Då skulle det kännas mycket bättre för mig. Snälla!
Det är bara en av alla sjuka situationer jag raffsa ihop under alla mina år. Och ni, tänk er att jag jobbar på ett dagis just nu! Omg. Mina händer är torrare än någonsin. Ni vet väl att små barn är som vandrande bakterie härdar? Usch. Dagis är nog inte min grej helt enkelt.

Hur är det med er när det gäller sånt här??