Sitter hemma i sängen, är hemma från jobbet av många olika sorts anledningar. Känner mig inte alls i bra form. Känner mig bara allmänt less på allt. Av olika orsaker. Har mens (rolig information?) som leder till att jag är ett jävligt pms-monster just nu. Jag skulle fan kunna döda folk som rör mig, petar på mig eller bara är allmänt elaka med mig.
Den är inte rolig alls. Jag vill och kan grina.

Så akta er noga!
 
Och så finns det en massa annat. Vi har tillexempel allt skit snack hit och dit. Det gör mig bara arg och ledsen. Måste man ens hålla på så? Om jag nu är en sån jävla dålig och förändrad människa som du påstår att jag är kan du väl lika gärna hålla dig borta från mig. Jag menar: om jag nu verkligen är så hemsk som du nu säger att jag är? Jag blir bara så ledsen då du säger sånt. Jag vill inte höra det. Så snälla, håll det för dig själv nästa gång du tycker det. 

Sen har vi ju mina små och icke långa sov timmar/nätter som gör det hela till det värre: har inte sovit mycket under helgen, samt natten till idag. Det är så att jag är en sån här människa som måste ha mina åtta timmar sömn för att överleva, min vardag fungerar inte annars. Jag lixom segar ihop totalt och blir arg. När jag vakna i morse och bara hade sovit ca fem timmar var det som att hela mitt rum, samt huset och världen, snurrade och levde om. Mitt huvud drogs mot soffans mjuka kuddar, min varma säng och till och med hundens sov-place (då är det illa!), jag ville somna om hela tiden.

Detta tillsammans med min kära mensvärk fick mig att gå under i morse. Jag ringde JaniBanani och bad han säga åt lajnus att det inte bli någon skog för min del. Jag stannade hemma, det känns bättre och imorgon ska jag ta nya tag och fara på mitt älskade jobb.

Förlåt för detta inlägg. Jag vet att jag är jobbig och värdelös. Jag ska sluta.