- Du kan komma ner och hämta mig nu.

Jag gasar ner med gammel opel´n till verkstaden för att hämta N. När jag anläder står hela "arbets-gänget" ute på gårdsplanen och surrar. Dom flinar mot mig och jag försöker gömma mig bakom ratten. N hoppar samtidigt in i bilen. Nu får jag klumpen i magen, det är så att min kära pappa (han gillar fina finesser) har köpt en hmm.... hur ska jag förklara det.. en pip-sak-som-piper-när-man-backar. En sådan sak gubbar har på sina biffiga lastbilar. Ja en sån iaf, och den skämms jag verkligen skit mycket för, varför måste han stoppa en sån på en vanlig person bil? Paniken slår mig rätt i ansiktet då jag kommer på att: Oj, nu måste jag backa och det betyder att nu ska det piiipaaas och jag ska få skämmas! 

Jag lägger i backen och pipet sätter igång. Och just då händer det som inte får hända: jag får kärringstopp. Ett riktigt fett kärringstopp, ett kärringstopp som liksom får hela bil fan att skutta fram tio meter och tillbaka. Det kändes iaf så för mig. Gubbarna på gårdsplan börjar nu skratta, bror och N i bilen börjar skratta. Jag känner hur förbannat röd jag blir i ansiktet och vill gräva ner mig direkt, djupt. Eller varför inte bara hoppa ut ur bilen och sticka till skogs? Men tyvärr gick inte det och jag försökte göra det bästa av situationen. Vad mina vevningar med armarna skulle göra saken bättre hade jag ingen aning om, det bara blev så.

- Men Emma, du ska inte stressa upp dig så där i onödan!

Snabbt startar jag bilen igen. Den går igång och jag backar sakta ut, denna gång gick det klockrent. Men det var inte färdigt ännu, näjdå! När jag kommit ut från gårdsplanen lägger jag i ettan och ska precis köra iväg. Jag svär och skriker över hur skämmigt det där var. Men om jag ändå visste vad som komma skall?! I min iver för att så snabbt som möjligt komma iväg släpper jag kopplingen liiite för snabbt och wopps, vad händer då? Jo jag får ännu ett till kärringstopp! Två jävla kärringstopp på bara någon minut, framför allt folk! Hur går det till? Nu var måttet rågat och nu var det inte bara skratt som gällde för gubbarna på gården, utan nu var det as-garv på schemat. Pinsamt, pinsamt, pinsamt och åter pinsamt.

Just vid detta tillfälle ville jag bara försvinna.
Nu i efterhand är det rätt skojjigt :)