.... går inte ihop. Ska bli roligt att skogsorientera med henne om två veckor. Blir nog en hel del skratt-anfall-ala-doffe. Hon kan liksom inte läsa kartan, hon kan ingenting. Vi hade en liten övning idag på idrottslektionen och det gick ut på att hitta rätt punkter på kartan osv. Ja med det var iaf jätte, jätte, jätte enkelt. Men inte för lilla söta Wiktoria. Hon sneglade på kartan och suckade. Sedan lämnade hon lokalen. Jag satt och vänta, väntade lite till, lite mer på henne och ännu ett litet tag. Sedan kom hon intraskandes och det tog ungefär femton-hela-satans-minuter för att hitta rätt.... på en skolgård.
Rätt sött men ack så...... hjärndöd!      (Tur att jag är bättre än henne i något!)